Välkommen Kevin, Rest In Piece, Oliver..
Igår hända en av de värsta tänkbara händelserna.. Min syster har ju som sagt varit gravid med tvillingar.. Tyvärr var det enbart en som kom till världen.. Skär in i hjärtat så fort någon frågar om det, riktigt svårt ibland att hålla upp mitt pokerface så därför är jag för en gångs skull helt ärlig när jag säger jag mår förjävligt.. Speciellt för Kitte & Pelle :/ Samtidigt som man är förkrossad är man glad att Kevin kom oskadd. Hans bror Oliver kommer få vaka och beskydda honom genom livets gång från molnen.. En liten bild på mig och Kevin.
När en älskad lämnar jorden har man alltid en anledning till att sörga. Men när ett barn dör, finns det en sorgsenhet som går utöver all normal sorg. Vi är "programmerade" att förvänta oss att den äldre går före den yngre. När en person som fått leva sitt långa liv gått bort, känner man sorg men samtidigt att allt är som det ska. Men när ett barn, som inte ens fått möjligheten att uppleva livet känns det totalt meningslöst. Man förstår inte varför och man blir förvirrad. Om gud hade tänkt ta tillbaka honom så fort, varför ens ge oss lycka och hopp för honom? Får känslan av att närhet är något som hade hjälpt just nu, faktiskt. Tur så har jag vänner som ringer och kollar till mig, speciellt Peppe. Han har ju varit den som varit där mest av alla just nu.. Det är ju nu man märker vilka som vågar finnas där för en. Men vi kommer att kämpa oss igenom detta, För Kitte & Pelle.. För Nicole.. Och för Kevin!!..
Ska väl ta och försöka sova snart..
Tjing Tjing..
"It's hard to know just what to say,
When one so young is taken away.
Far too soon he had to part,
His memory forever engraved in our heart."
When one so young is taken away.
Far too soon he had to part,
His memory forever engraved in our heart."
Kommentarer
Trackback
